fbostrom

IDAG VAR OBEKVÄMT.


Hände idag:

Jag stod och väntade på bussen. Den var lite sen, som vanligt. Jag tittade ner i marken, och sparkade rastlöst omkring i gruset. En stor del av snön var borta. Bra skottning, kommunen.
Ett avlägset men distinkt brummande kunde tydligt höras ifrån vänster. Äntligen.
Med ett lättat hjärta och med återuppbyggd livskvalité raskade jag upp på bussens trappor, för att snabbt kunna slå mig ned. Själv. Svenskar har sen vikingatiden inte gillat att sitta bredvid folk man inte känner.
Vi sätter oss för oss själva. Lyssnar på musik. Sluter oss in i vår egna, lite privata värld.

Fan. Det var fullt.
Jag var tvungen att ställa mig upp, mitt i bussen. Att stå i bussen, är lite som skolans svar på skamvrå. Det går hand i hand. Skammen att stå och inför dessa bekvämt tillbakalutade resenärer, slår en med häpnad varje gång. Varför känns det så onaturligt?
Där står man, med alla möjliga dömande blickar. Fast det är bara början. En enormt obekväm situation uppstår även senare, då bussen svänger häftigt. Under de här häftiga svängarna är det på liv och död, man måste likt en filmisk action-hjälte vara snabb och tveklös när man hugger tag i närmsta stolpe för att undgå det hemska ödet att flyga in i kärringen som sitter strax bakom en.
Bussen stannade av vid nästa busshållsplats. Folk steg på. Inga kända ansikten, än så länge. Men vem fan är det där?
En kort och kompakt man med rödrosiga kinder och immiga glasögon vankade sig fram genom busskorridoren. Han hade ett svårläst flin, och en mycket ljus röst. En obehaglig röst.
Det var cykel-Ingemar - Umeås enda kändis med kraftigt nedsatt intelligens. En man som som är oförskämt dum i huvudet. Ett stolpskott ur alla perspektiv. Trots att jag är icke-troende, så slöt jag mina ögon för att be till gud. Jag var så rädd. "Snälla gud. Förlåt mig mina synder. Jag ber dig. Låt inte cykel-Ingemar se mig. Amen."
Bönerna var förgäves.

"-HEJ-HEJ", skrek någon i örat på mig. Den där ljusa rösten. Jag tittade upp. Helvete. Dör stod han mitt framför mig, och började med en framfusig och ivrig samtalston förhöra mig om min kappa.
"-Är din kappa svart?", undrade han kritiskt. Kappan var svart. "-Ja", svarade jag.
Istället för att vidareutveckla mer frågor om kappan, så bestämade han sig för att byta ämne.
"-Om du tar mig på ryggen, vad händer då?". Vilken otroligt orelevant fråga, tänkte jag. Hans osociala förmåga är förbluffande. "-Jag ramlar nog", sa jag.
"-Vars bor du?", undrade han. "-Jag tältar", svarade jag. Cykel-Ingmar såg frågande ut. Tält har ju ingen adress. Mycket klyftig undanväjning av mig.
"-Kan jag va med dig någon dag?". Den här frågan har han ställt otaliga gånger, såväl till barn som vuxna. Främst till barn.
"-Nej", sa jag, utan motivering.
Cykel-Ingemar gick därifrån.


Cykel-Ingemar
-En sanslöst obehaglig karl. En man med ett helt uppskruvat och snevridet perspektiv på omvärlden. Om jag var hans livscoach, hade jag tagit självmord. Men innan jag hade tagit självmord, hade jag lämnat en post-it lapp på hans dörr. "Dra åt helvete", skulle det stå.
Vi talar om en man som är oföbätterlig ur alla anseenden. En otroligt enfaldig man, som ställer samma frågor dagligen till alla möjliga personer. Han får oftast samma svar.
Skippa också den där hälsningsfrasen. "Hej-Hej". Vem i helvete kan säga så, utan att låta som en pedofil? Du har ju använt den i mer än elva år. Ett tja, eller varför inte tjenis penis, skulle verkligen vara till din fördel. Nej fyfan. Ta dig i kragen. Betyget blir en svag etta.

Han räddar sig från det beryktade minuset med sitt lite lätt kända rykte. Jag menar, det är ju Cykel-Ingemar.

Slutsats: ÄR CYKEL-INGEMAR SKÖN??

Låt mig säga såhär:

-Om cykel-Ingemar var en huvudkudde, så skulle den varit brokig och inte haft någon fyllning. Oskönt.

-Om cykel-Ingemar var en massagestol, så skulle den haft en funktion som gjorde att den varje halvminut avfyrade missiler upp i ditt rektum för att sedan explodera i ditt huvud. Mycket oskönt.

-Om cykel-Ingemar var ett spa, så skulle massageoljan vara frätande och massöserna skulle vara sadistiska kannibaler vars fetisher är stympade könsdelar. Extremt oskönt.

Svar: Nej, cykel-Ingemar är inte skön.



Fredrik Boström
-Reporter och vittne