fbostrom

Jag har försuttit mig i den här soffan en ohövligt lång tid. Jag avslog erbjudandet om att fara till nattklubben 5ive, av häpnadsväckande omotiverade själ.
Ja, det är verkligen ett kvällsligt lugn som råder.

Umeå Open är den givna samlingspunkten för Umeås ungdomar. Jag har inte övervägt att fara dit, måste jag säga. Det känns som en dålig investering, både för mitt leverne och min plånbok. Nej, sabla Umeå Open, jag avsäger mig det.
Umea Open får .
Jag var där förra året så jag har allt varit med i svängarna. Hektiska köer och halvdana artister. Hipsters med rufsigt hår och emos med näsringar. En Markus Krunegård som svänger loss på scenen.
Ett vinnande koncept.

Det jag övervägde att göra ett tag är att fara till någon källare med intentionerna att ta det lugnt.
Men jag missade bussen, oturligt nog. Den möjligheten förbisågs. Förbannat, tänkte jag.
Så nu sitter jag och ser på TV och äter en apelsin. Den är sur. Jag skär in naglarna i apelsinskalet och slås av hur stark doften är. Det vita underhöljet i apelsinen smulas ner på mattan, och jag använder fötterna för att skjuta in det under soffan. Det är en avdankad och urmustad stämning. Jag känner mig tillplattad och obetydlig.
Dolmio-reklamen svicshar förbi TV-skärmen. Är den där tomatsörjan verkligen något att ha, reflekterar jag snabbt.
Det är väl ungefär som ketchup?

Jag löjlar mig. En löjlig grimas.