fbostrom

Det luktade svett och bromsspår(en distinkt doft, för oerfarna) efter de intensiva minuterna, där vi stod och grabbade oss framför kameran. Vi vevade med armarna, låtsades spela på instrumenten, och rörde oss manligt för att få ett slutresultat i form av en musikvideo - till en egenkomponerad låt.

Ja oj vad det grabbades. Såhär såg det ut, när vi själva tyckte att det inte kunde bli så mycket bättre:







Andreas(bilden ovan) tyckte det  var ett makalöst roligt projekt. Att spela in en musikvideo. Han fnittrade så fort kameran började rulla, och hade sig en rolig stund framför den svårflirtade kameramannen. Jag tyckte nog trots det, att Andreas stundvis var lite oengegerad, och svåråtkomlig.
"-GÅ NER PÅ KNÄ", skrek jag bakom kameran. Jag ville att han skulle ge mig mer. Det här skulle bli en bra musikvideo En fantastisk sådan.

När vi fyra grabbiga grabbar var som mest upptagna och fokuserade, så smällde dörren upp till den lilla källaren. Syre från utsidan sipprade in genom den tunna springan från dörren, den dunkla lokalen lyste upp och, vi kände oss nakna. Tagna på sängen. Dammet från golvet blåste upp av dörren och vi hostade i kör. Vi var som fyra väsen där inne i mörkret, insugna av mörkret. Utstängda från omvärlden.
In genom dörren kom det tre tjejer. Där stod vi, i läderbyxor och solglasögon. Vi blev paffa och kraftigt överrumplade. Det här hade vi inte räknat med. Nu kände vi inte oss så grabbiga längre.

Det som från början varit en tuff, läcker och häftig idé förvandlades nu på några sekunder till ett barnsligt och svårförståeligt påhitt. Till och med andreas, som hade preparerat med läderbyxor, förlorade sin egenfunna grabbighet.
Han satte sig ner och blev Fjantreas. Han satt och ojade sig över att läderbyxorna var tajta, och att de skavde på fel ställen. Han gosade in sig med en av de tre kvinnor som hade ställt till med den nyartade stämningen i rummet.

Jag stod och stirrade ut över rummet. Lika konfunderad som nedslagen.



Linda hånflinade. Här skulle det inte bli en musikvideo inte. Det blir inte samma sak med tjejer i rummet. Allt som vi gör sen blir befläckat med deras tjejighet. Det kan ju inte gå till såhär.

Det blev inte bättre av att visa var mer svårtydliga och retsamma. Lite av rummets översittare.
Klara vässade in blicken i kameralinsen. Hon räckte ut tungan.
Det var som markering - stäng av kameran eller dra åt helvete. Sluta lek.



Ser ni vad mycket tjejer det kom?
Vi tänkte att vi kunde utnyttja tillfället, och i utbyte för att de fick vara där och titta på, så skulle de i gentjänst dansa i våran video. De vill de inte.

De satte sig i ett hörn och fnittrade. Precis som Lisa här nere gjorde. Flera gånger.






MUSIKVIDEOINSPELNING
-När de gick återfick vi våra manliga krafter, och det blev faktiskt riktigt bra.

Direkt efter inspelingen gick jag hem och gjorde den här posen i kameran. Jag tittade på bilden efteråt och såg att jag minsann fortfarande var manlig. När jag stolt visade upp bilden för min mor, så tyckte hon att jag borde duscha och tvätta håret. Mest för att jag luktade hänsynslöst dåligt.

Jag är tveksam. Jag drar mig. Jag försöker flyr undan.

Dålig stil, är vad det är. Dålig stil av mig. Men tänk om man skulle börja skriva lite smått igen? Skulle det inte vara lite trevligt?

"Jag är tillbaka", skrev jag förrut. Ja, något sänär - det var ren och skär lögn. Båg och myt.
Ja, det är förkastligt. Det är omåttligt uppkäftigt.
Men tänk om man bara skulle sopa det förgågna under mattan, och börja skriva igen lite smått?
Få saker och ting i rullning.

För jag är lite sugen.
Ta mig i kragen, är vad jag ska göra. Som på bilden ovan där har jag till och med knäppt den högsta knappen på skjortan.
Nu jävlar!

COMEBACK
-Ni är välkomna tillbaka!