fbostrom

Hej. Igen.

Länge och väl har jag dragit mig från att uppdatera den här alltför stillastående bloggen.
Varför?
Jag vet inte riktigt. Kan det ha att göra med en brist på kreativitet och tid?
Nej, jag har gott om båda. Det har nog att göra med ork.

Men hör sen.
Jag var nyligen på ett kalas. Ett födelsedagskalas. Hon som fyllde år heter Klara. Nitton år fyllde hon.
Hur som helst. Innan vi går in djupare i dokumenteringen av det här kalaset, så måste jag ta upp en väldigt viktig grej.
Några dagar innan kalaset, så hade jag köpt en helt ny telefon. En sån där smartphone. Med kamera och allt.
Den är bra. Faktiskt, så är den jättebra. Det är en Sony Ericson Xperia Arc.
Snygg är den också. 

Jag hade stora förhoppningar på telefonens kamera. Länge har jag drömt om att kunna ta bilder med skarpa kontraster och naturliga färgåtergivningar.
Jag bestämde mig för att testa den på riktigt på kalaset. Kameran skulle få visa mig vad den kunde. Nu jävlar.

Klockan är omkring sju.
Jag ringer på ytterdörren. Det är en kall och ogästvänlig höstkväll i Haga. Bilarnas rutor kring traktens garage var immiga av frosten.
Längre bort skriker en matte på sin hund. Hon är förbannad för att hunden står i en positionering beredd att kissa, men det kommer inget kiss. Länge står hunden och ser förvillad ut. Matten sätter stor press på sin hund. Hon ryter och fräser åt den olyckliga jycken.

Jag hinner inte reflektera mer över det förrän dörren slungas upp.
Där står en glädjefylld Klara. Min första reaktion är naturligtvis att ta kort. Med min nya kamera. Den här bilden kommer bli lysande, tänkte jag.


Vad är det här? Vad föreställer det?
Det enda bilden återger är en suddigt återskapad skepnad, som verkar kliar sig på huvudet.
Jag är väldigt besviken på min kamera. Finns inga ord.
Man ser ju inte ens vem det är.

Väl inne i huset så luktar det en välbekant doft av pannkakor(inte för att det alltid luktar pannkakor i Klaras hus, det jag syftar på är att doften av pannkakor för mig är bekant). På ett riktigt Bamse-manér, hade det dukats upp för ett pannkakstårtskalas. Pannkakor i alla olika former och färger. De fanns de med choklad, de med olika bär och så fanns det någon mindre kaka som ingen vågade smaka av. Alltid denna lilla kaka. På alla tillställningar, så finns det alltid den där lilla förskymda kakan som man endast sneglar lite på och som oftast förblir orörd.

Utspringandes ifrån köksområdet kommer en sommarfräsch Linda. Med sina arabiska pigment, och med en utomlandsresa bakom sig så bar hon med sig en exotisk aura.
Klara ursäktade sig och sprang in i köket för att tillreda kaffet.
Efter att ha samtalat ett tag med Linda, så svansade vi in i köket där man fick en överblick av hela sällskapet. Det var alla möjliga där.
Det stora avlånga köksbordet var smyckat med levande ljus och med en duk med ett svartvitt mönster.
Det var trivsamt, där inne i köket. Alla tallrikar och kaffekoppar var noggrant utplacerade, och det fanns så att räckte till alla.


Här är några av dem som var där. Ja, ni som läser det här bör känna dem flesta här. Ingen större personbeskrivning behövs egentligen.

Vidare så var det självservering som gällde. Man fick gå och gräva lite generat i alla pannkakstårtor. De var väldigt svårskärda, tyckte jag. Efter att ha tampats ett tag med dessa nygräddade bakverk så kunde man äntligen slappna av.

Det som hände sen var att alla satt och trivdes ett bra tag. En del var under kvällens gång tvugna att gå tidigare. De lunkade ut med ett uppgivet avsked.

Sen öppnades det paket. Hon fick allt möjligt, Klara. Allt från lustiga och påfundiga gratulationskort till fräsiga armband. Till och med en plansch, fylld med gamla bilar.
Det var ett stort urval av presenter.


Alexander roades av sällskapet.


Klara öppnade presenterna


Kim länsade presenterna.


Linda passade på att göra en makalös posering.



Senare jämförde jag min mobil med många andra. En slags kukmätning inom mobilvärlden. Sammanfattningsvis kan man väl säga att min vann, generellt för att den är så tuff.

För att inte göra en kort historia längre än vad den är så ska jag nog börja avrunda det här.
Vad vill jag förmedla med det här inlägget?
Jo; att jag var på ett trevligt kalas, med trevliga människor av olika slag.

Klara som värd får
-En socialt säker värd med ett tydligt koncept på hela evenemanget; pannkakor och mysig inredning. Inte alls för snofsigt klädd heller, utan var i linje med oss andra. Behöll även en glad min genom hela tillställningen.
Väldig bra!

Som bekant har jag inte ett en femma någonsin, till någon.
Jag vet inte riktigt varför, ärligt talat. Många har nog förtjänat det.
Men jag är sparsmakad med sånt där.